torsdag 23 oktober 2014

No loitering!

Så brukar det stå i trappuppgångar i England. I Finland har vi inga såna skyltar och då kan det se ut så här:

En tös vägrar gå sista trappavsatsen (den enda) till sitt hem. Mamman tänker, "Fine!" Jag kan inte lyfta båda barnen och shoppingen, hon är stor nog att gå själv idag som alla andra dagar.  "Sitt där då!" Det går en stund. Mamman meddelar att man kan komma upp när man behagar, dörren till hemmet står öppen. "Nä". En granntant erbjuder tösen sin hand. Nejsidu, hon har ont i benet. Mamman spionerar och allt verkar bra. Textar att fadern ska skynda. Kollar läget igen: "Kom upp bara vännen, dörren är öppen!" "Nej". Plötsligt somnar tösen sekunder innan en annan granne kommer. Väcker tösen som yrvaket slinker in genom dörren och meddelar att nån hjälpt henne. *Gulp* mamman rusar efter grannen, Fadern öppnar ytterdörren i samma ögonblick som grannen går ut. Informeras att dottern sov djupt på trappan. Skam och förtvivlan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar