tisdag 23 september 2014

Dosh

Jag känner mig snuvad på konfekten. och jag skyller på Lehman Brothers. 

Året var 2008. Jag hade nyss förlovat mig med mitt livs kärlek. Vi hade båda bra jobb och såg fram emot ett liv tillsammans med villa, vovve och volvo. Nå. Jag gillar inte hundar så värst mycket, är rädd när jag kör bil och tja, det där förortslivet var ju inte för oss. Men. Ekonomin har hasat sig bakåt. Det är svårt att klättra karriärstegar när väggen de står mot har ramlat. Det har gått sex år. Vi har blivit sex år äldre. Jag hoppas att vi får se en ekonomisk uppgång innan vi har missat tåget. De som är 15 år yngre måste också få en chans att skaffa den arbetserfarenhet som arbetsgivaren kommer att kräva när vi äntligen har klarat oss ur denna evighetsrecession. Vår andra.


Edit. Med det sagt så är jag otroligt tacksam över allt jag har. Tänk att just jag blev född i detta land. Allt är relativt och då kan man våga sig på att påstå att vi alla här är födda med guldsked i mun, vissa är bara lite större.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar