söndag 28 september 2014

fredag 26 september 2014

Flickfällan

Ingen som läser husis kan ha undgått äckelartikeln som baseras på en undersökning som visar att män tänder på 25-åringar. Det som gör artikeln så äcklig är hur smaklöst den är skriven. Hen som skrev den har gjort en snabbenkät bland de manliga kollegerna för att kolla om statistiken håller. höhhöhh.

Jag publicerade nyss ett inlägg som handlade om att vara ung och lättmanipulerad. Om hur jag själv inte vågade säga ifrån när chefens chef gjorde närmanden när jag som tjugoåring hade landat mitt första jobb, drömjobbet och alltså hade allt att förlora. Skammen när jag insåg att jag blåögt trott att han på riktigt ville diskutera jobb över en kopp kaffe på stan och våndan när jag flydde fältet. Jag lyckades komma undan och han återvände till grannlandet. Och det var det. Åtminstone för min del. Han jagar kanske fortfarande småtjejer.

Jag tog bort inlägget för att jag helt enkelt inte vill att det ska bli en juttu av en 17 år gammal händelse som jag inte lidit av speciellt mycket. Det som jag kanske mest reagerar på nu som vuxen när jag tänker på denna lilla saga är att det fanns många på min arbetsplats som visste vad han sysslade med. Sjukt att ingen reagerade.


torsdag 25 september 2014

Little Miss Metropolitan

Vilken tur att du inte behöver jobba i Helsingfors idag sa min dotter när jag packade min väska inför en övernattning i Tammerfors.

Ska sannerligen bli intressant att se var hon befinner sig om 20 år.




onsdag 24 september 2014

Använd er försäkring

Borde inte alla med privat sjukförsäkring skippa den kommunala hälsovården? Man kan ju tänka sig att det finns en del människor som inte har råd att betala för privatvård som gärna skulle få vård snabbare.


tisdag 23 september 2014

Dosh

Jag känner mig snuvad på konfekten. och jag skyller på Lehman Brothers. 

Året var 2008. Jag hade nyss förlovat mig med mitt livs kärlek. Vi hade båda bra jobb och såg fram emot ett liv tillsammans med villa, vovve och volvo. Nå. Jag gillar inte hundar så värst mycket, är rädd när jag kör bil och tja, det där förortslivet var ju inte för oss. Men. Ekonomin har hasat sig bakåt. Det är svårt att klättra karriärstegar när väggen de står mot har ramlat. Det har gått sex år. Vi har blivit sex år äldre. Jag hoppas att vi får se en ekonomisk uppgång innan vi har missat tåget. De som är 15 år yngre måste också få en chans att skaffa den arbetserfarenhet som arbetsgivaren kommer att kräva när vi äntligen har klarat oss ur denna evighetsrecession. Vår andra.


Edit. Med det sagt så är jag otroligt tacksam över allt jag har. Tänk att just jag blev född i detta land. Allt är relativt och då kan man våga sig på att påstå att vi alla här är födda med guldsked i mun, vissa är bara lite större.

måndag 22 september 2014

Kullerstensbyttorna

Vi hade nyss middagsbesök av en härlig familj som kört samma race som oss, dvs. få barn, flytta till förorten, få kalla fötter (rent ut sagt tråkigt) och slutligen flytta in till stan igen. De är precis lika nöjda som oss att vara en del av civilisationen igen. Hurra för stan!

söndag 21 september 2014

My version

En dag var den där. Dödsångesten. Nu ska man ändå skilja på medvetenhet och den typ av ångest (kanske lite starkt ord ändå) jag talar om. 

Sedan jag blev mamma (fyllde 35?) har jag märkt att jag undviker att titta på filmer och tv-program som kan framkalla dessa oundvikliga känslor men ibland trillar man dit ändå. Igår kväll tittade vi på Barney's version. För att vara riktigt ärlig så vet jag inte riktigt vad den handlade om men den framkallade floder av tårar. Barney som filmen cirkulerade kring var ju en första klassens skitstövel som inte förtjänade mina tårar så jag kan bara konkludera att jag grät över mitt eget liv. Allt som hör till livet lika mycket som födseln. Döden. Min död. Andras död. 

Ännu på morgonen hade jag svårt att skaka av mig känslan av sorg och förlust. Tills Peppe och hennes män knackar på dörren med vackra blommor, liv och kärlek.

Jävla Barney. Jävla hormoner.


lördag 20 september 2014

Släkten är bäst

Min fina kusin och hennes amerikanske (can you believe it?!) make kom på ett intensivbesök igår. Intensivt för att våra barn älskar dem och tävlar febrilt om deras uppmärksamhet. Det gick vilt till. Synd att dessa perfekta barnvakter bor i Vasa. Tur, tänker väl de. 


fredag 19 september 2014

Nophone 6

Man kunde ju tro att iphonehysterin skulle ha lagt sig nu efter att världen fått skåda ett tiotal modeller. Men nä. Klockan 00:01 loggade jag in på företagsportalen för att få FÖRHANDSBESTÄLLA ett telefonskrälle. Portalen fick fnatt och halv ett gick jag förbannad och irriterad och lade mig. Telfonlös. Orsaken till att jag deltog i denna telefonfars är att jag har en telefon som håller på att kola vippen och min kollega har en telefon som helt slutat fungera men vi vill ju ha sexan nu när den finns! Nästan så man får lust att beställa en motorola.

Denna man är en okänd skådis som låtsas vara  A G Bell (1926)

torsdag 18 september 2014

Walkietalkie

Är promenader månne helt out? Som tidsknarkare förstår jag ju att en joggingtur är mera kostnadseffektiv men ibland sku det vara kiva att slippa svetten och helt enkelt bara gå en klassisk promenad och prata av sig. Min vinklubb på Facebook har ju varit ganska lyckad, kanske promenadturer är det nya röda? Höh. Höh. 

Hör av sig hen som vill ut och gå istället för att sitta framför en skärm när kidsen lagt sig!

onsdag 17 september 2014

1700-tals drömmen

Det är mycket snack om konsumtionshysteri och textilöverflöd. Det brukar vara det den här tiden på året när träden fäller sina kläder. Jag tycker som sagt om att köpa nya kläder och tänker inte sluta med det men jag väljer nog de ställen jag handlar på bättre än jag gjorde innan och säljer så gott som alla hela kläder vidare.

 Vi funderar på att köpa en fritidsbostad och jag har ett öga på en 1700-tals stuga i Kristinestad. Rött hus med vita knutar, äppelträd och bärbuskar. Det är ett beboeligt året-om hus som kräver en total ytrenovering. Men vi tänker finna en lokal förmåga får ta sig an det mesta av den, efter att ha renoverat ett helt hus i England kan jag inte mindre än konstatera: Never again! Om det faktiskt går så långt att vi köper det så har jag lovat mig själv (i samråd med min man) att inreda det med möbler och köksgeråd inhandlade lokalt vid auktioner och loppisar. En utmaning och ett äventyr. Wish me luck. 

Kakelångest

Egna rum åt kidsen!
Tapetångest


torsdag 11 september 2014

Yep, man kan gå till jobbet och blogga samtidigt

Om man vill se något positivt med att vara magsjuk så röjer det ju faktiskt en massa slaggämnen ur kroppen. Plötsligt ser man mindre plufsig ut och hyn ser på nåt sätt fräschare ut. Lite energiboost behöver man nog ändå om man ska orka jobba, efter en tandsprickningsnatt dessutom. Have a nice one!

onsdag 10 september 2014

Ingen vidare städfiilis

Jag bor granne med en tydligt rik kändis och kan se rakt in i deras kök och vardagsrum. De har såna där stora akvariefönster och massor med belysning så det är liksom svårt att inte titta in. Skit i det inbyggda kylskåpet och megakokplattan, mest av allt suktar jag efter hemhjälpen de har. Idag rensar hon skåp och tvättar hyllor. Suck...

tisdag 9 september 2014

Mammah!

Sällan är en vuxen människa så ynklig som när hen lider av total magsjuka. Klockan är snart fyra på morgonkvisten. Det kommer aaaldrig att bli bra igen. Ville nu bara gnälla lite i hopp om att någon möjligen skulle tycka synd om mig.

torsdag 4 september 2014

Working mum

Alltså jo. Jobbet. Vardagen. Dagiset.

Good stuff, på riktigt. Jag har fantastiska jobbkompisar, en chef jag gillar och har redan träffat massor med intressanta typer. Min son verkar stortrivas på dagis och äter bra, sover gott och är nöjd och glad.  Men allt detta gör mig fruktansvärt trött. Därför har det varit tyst här. Och därför ligger lampan jag köpte för en vecka sen fortfarande på matbordet.

Energin lär återvända och då varde ljus.